Sådan mor, sådan son..

Idag ordnade Viktor upp leksaker i affären.. Alltså, allt jag har lärt honom är att ställa tillbaka saker hemma.. Å andra sidan gjorde jag exakt samma sak när jag var liten..

Och när han härom veckan tog laddaren till sin elektriska tandborste, som han brukar ladda på sitt rum, och la tillbaka i sladdlådan, då värmde det verkligen i hjärtat. Jag har inte ens lärt honom det utan han har själv sett varifrån jag brukar ta fram den.

Jag skriver inte detta för att skryta på något sätt och jag säger inte att han är ordningsam jämt, men faktiskt ganska ofta. Och det är han för att jag visar och lär honom och för att han ser hur jag gör. För att vi pratar om det och för att jag påminner när han har glömt bort. Säkert också en del gener som överförts där för visst har det även med personligheten att göra. Men en hel del är faktiskt uppfostran och rutiner om ni frågar mig. Det är en del av att uppfostra en självständig individ, och det vill jag att Viktor ska vara. Och att han har en hel del färdigheter med sig när han så småningom flyttar hemifrån.

När vi kommer hem från förskolan så tar han av sig jackan och hänger den på sin hängare, som är i hans höjd. Han ställer skorna i sin skohylla. Sedan går vi igenom hans kläder. Är de smutsiga så får han byta. Och i så fall lägga de smutsiga kläderna i tvättkorgen, och då vet han i vilket fack.  Han vet att han ska plocka undan sin egen tallrik och sina bestick när han har ätit och lägga dem i diskmaskinen. Det är klart att jag kan plocka undan hans tallrik, och det gör jag ganska ofta om han ber mig om det, men han är i alla fall medveten om att det egentligen är hans uppgift och att det inte görs av sig självt. Det är några av sakerna som han vet förväntas av honom.

Det är en uppfostran i ordning och reda. Men det är också en uppfostran i empati, samarbete och konsekvenstänkande. Allt detta har han nytta av i sitt vuxna liv. Resor och upplevelser i all ära men man kan lära barn viktiga saker om livet inom hemmets fyra väggar också. För vi diskuterar så klart även varför alla behöver hjälpas åt för att behålla ordningen hemma så att han vet att han bidrar och att det han gör också räknas. Strängt säger vissa, livets skola säger jag. Och det avlastar oss föräldrar i att göra alla arbetsuppgifter hemma.

mor-och-son

Och med det sagt så får denna bild illustrera inlägget, som är tagen just på en resa förra sommaren i mitt älskade Split i Kroatien. Sven säger att jag alltid talar så översvallande om Split att jag nog är stadens bästa ambassadör:) Och trots att vi inte ser så glada ut så var vi faktiskt inte alls på dåligt humör och det är en av mina favoritbilder.

/Paulina

Min intervju med Ingvar Kamprad och hans råd till framtidens entreprenörer

På Instagram och andra sociala medier finns det ju ett uttryck som heter Throwback Thursday, då man tillåter sig att lägga ut gamla bilder och vara lite nostalgiskt. Och det är precis vad jag tänkte göra här idag:) För någon månad sedan fyllde Ingvar Kamprad 90 år. Och då kom jag att tänk på att jag faktiskt har intervjuat honom en gång i tiden. Overkligt men sant. Under studietiden i Lund var jag redaktör för LundaEkonomernas kårtidning Lundtan. Ekonomidagarna närmade sig (ett slags arbetsmarknadsdagar för studenter, då man fick möjlighet att gå på intervjuer, och det var också så jag fick mitt första jobb efter studierna). Självaste Ingvar Kamprad skulle föreläsa tillsammans med Jonas Birgersson, dåvarande IT-gurun och VD för Framfab. Och i och med att Ingvar var i Lund så kunde han tänka sig att bli intervjuad av kårtidningen Lundtan.

Jag såg min chans. Som chefredaktör bestämde jag att jag själv skulle intervjua honom (inte ofta jag har nyttjat min ställning men det här var ett sådant tillfälle..). Minns inte hur vi bokade in mötet men däremot att jag skulle möta upp honom i IKEA:s monter. När jag kom dit fanns ingen Ingvar i sikte. Däremot ett gäng oroliga IKEA anställda, då han skulle ha kommit med en studentchaufför som skickades till flygplatsen men han infann sig inte där. För vad gjorde Ingvar i stället? Jo, han tog flygbussen så klart.

Hur som helst, han dök upp efter ett stund och vi satte oss på ett café. Jag ville spela in intervjun på en kasettbandspelare (!). Ingvar var först tveksam till detta men gav sedan med sig. Vi drack kaffe och pratade i ungefär en och en halv timme. Minns faktiskt inte så mycket av intervjufrågorna och det var väl inget revolutionerande jag kom på att fråga, men jag minns att han var väldigt trevlig och jordnära. Precis som vem som helst. Och så borde ju alla människor på jorden vara men vi vet ju alla att att berömmelse, framgångar och pengar kan ändra en del. Ingvar tog i vilket fall sig tid att svara på alla mina frågor.

Dagen efter skulle han föreläsa med Birgersson. Aulan var fullständigt överfull och alla fick inte plats. Det var en mycket intressant dialog om den nya och den gamla ekonomin. Det var ju då internet på allvar gjorde ett genombrott och de som startade IT företag blev miljonärer på sina aktier. Många av dessa visade sig vara luftslott, men det visste man ju inte då. Och där stod Ingvar och  delade ut handskrivna A4 blad till alla oss studenter med råd till framtidens entreprenörer. Den 1 mars 2001 var det, så nästa exakt 15 år sedan, var hans råd följande (citerar även nedan då det kan vara svårt att läsa):

Ingvar-Kamprads-råd-till-framtida-entreprenörer

 

Några råd till framtidens entreprenörer och andra ansvarshavare av den gamla möbelhandlaren

  • Kompensera dina brister, vet att du har många. Misstro dem som kan och vet allt.
  • Var alltid på väg! Nöjdhetskänsla är ett sömnpiller.
  • Se upp med erfarenhet. Den hindrar dig ofta att tänka annorlunda. Varför är ett bra ord.
  • Se till att ha din arbetsplats nära verkligheten.
  • Arbeta positivt. Det negativa ger dig bara magsår.
  • Tillstå dina fiaskon och försök inte bortförklara.
  • Lär dig skilja mellan verkliga och inbilldade behov.
  • Se dina problem som utmaningar och gör dem till möjligheter.
  • Se till att underhållet (trossen) alltid hänger med.
  • Diskutera, motivera och sälj in, men vet att när beslutet är fattat är det bara genomförandet som räknas.
  • ”Bry dig” om dina medarbetare och låt alla veta att de är en viktig del av helheten. Var och en har rätt att få känna sin betydelse. Ingen kan ersätta närkontakt på alla nivåer.
  • Vet att ”djungelkapitalismens” tid är förbi och att en ansvarsfylld marknadsekonomi hör framtiden till.

Till slut: tänk på att framtiden behöver dig! 

Så där i efterhand kan man tolka den sista punkten att förutspådde IT-kraschen:) Kan appliceras både på affärslivet och livet i övrigt tycker jag. Och det håller efter 15 år. Klokt och insiktsfullt skrivet tycker jag och härligt att en då 75 åring skrev att man skulle se upp med erfarenhet:) Och snacka om att han lever som han lär och IKEA likaså. När han fyllde 90 år så bjöd han alla anställda på tårta. Vad jag vet är han med på alla nyöppningar. Och det smittar av sig på de anställda. Jag har gjort många föreläsningar på IKEA över hela landet och alltid fått ett sådant fantastiskt bemötande. IKEA verkar inte ha sura medarbetare. De är engagerade och stolta över att jobba på IKEA. Det är inte lätt att bygga en sådan företagskultur. Det gäller att leva som man lär på alla nivåer.

Jag är ju en varm förespråkare för att rensa, men vissa saker ska man spara på. Och detta är jag otroligt glad över att jag har sparat. Kände på mig direkt att det var ett viktigt papper med kloka råd som jag skulle ha nytta av i framtiden. När vi lyssnade på det där föredraget i aulan för 15 år sedan var de flesta mer exalterade att se Birgersson än Kamprad, men den ena är så gott som bortglömd idag och den andra still going strong.

Det blev visst en hyllning till Ingvar här. Men jag är imponerad över vad han byggde. Och hur det inte har stigit honom åt huvudet. Tror det har med de där råden att göra.

Ett litet annorlunda inlägg än vad jag brukar skriva, men entreprenörskap och ledarskap är några saker som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Och speciellt nu när jag själv tog steget och startade eget (det rimmar:). Och så tänkte jag att ni kanske också skulle tycka att detta var intressant.

/Paulina

PS. Kasettbandet med inspelningen har jag också sparat..

Releasemingel och ett stort tack till er!

Det är så viktigt att fira för att liksom stanna upp och låta vissa saker sjunka in. Vad gäller boken behövde jag verkligen en sådan avstamp. I torsdags var det äntligen dags för releasemingel för boken. Önskar att alla ni som läser bloggen kunde ha varit där och firat med mig, så därför ska jag försöka att återskapa kvällen så gott det går så att ni ändå kan ta del av den här. Och ni som inte är intresserade av det, scrolla ner så att ni får läsa tacket till er!

Vi var över femtio personer som samlades i Bonniers fantastiska ljusgård på Sveavägen i Stockholm. Å vad underbart det var att fira med bubbel och snittar och prata om boken. Först presenterades maten, gjord av Susanna Bill, bronsmedaljör i Sveriges Mästerkock 2013. Sedan var det förlagschefen Annelie som presenterade boken och berättade om vårt samarbete. Min man filmade detta från en Iphone, så kvalitén på filmen är inte den bästa. Dessutom satt min son bredvid och ville gärna ta över, därav lite skakningar i bilden ifall ni undrar.. Det var väl en bra marknadsföring av detta, eller vad säger ni?:) Kommer här i alla fall:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=pMBLvv-YQTI]
Därefter hade redaktören Eva och jag en dialog om bokens innehåll och om varför förvaring är så viktig och berör så många. Jag gav några organisations- och förvaringstips och och så fick jag äntligen tacka alla för det fina samarbetet.
Efter talet var det dags för boksigneringar.

Boksignering Paulina Draganja

Viktor gick under tiden fram till mig och så följande:

Viktor: Mamma, jag tycket synd om dig.

Jag: Varför tycker du synd om mig?

Viktor: För att du får skriva i så många böcker.

Jag: Men jag tycker att det är kul!

Viktor: Jag tycker fortfarande synd om dig.

Ja, man kan ju uppfatta saker olika.. Att få tacka kändes i vilket fall som den absolut viktigaste punkten på kvällen. Och jag är så oerhört tacksam. Och så glad över att samarbetet med förlaget, där jag har fått fria händer att skapa min bok, hängivna personer att arbeta med och massor med stöd. Det har verkligen betytt mycket för hur boken blev till slut.

Sist men absolut inte minst så vill jag rikta ett stort tack till er som följer bloggen. Utan er skulle det aldrig att bli någon bok. Det är ren och skär fakta och jag är så oerhört tacksam för det och värdesätter det enormt. Tack för all pepp och stöd. Jag får så mycket från er som gör att jag mer än gärna sitter i timmar framför datorn, delar med mig av tips eller skapar veckans uppdrag. Ni ger så mycket feedback som blir mitt bränsle framåt. För att visa min tacksamhet har jag valt två stycken följare som jag vill skicka ett signerat ex av boken till – en som jag får så oerhört mycket stöd från både på Instagram, Twitter och Facebook, och en som har varit en trogen följare sedan länge:  Günter Sand och Susanne Thor. Maila mig era adresser så får ni ”Förvara smart – organisera ditt hem” skickad till er!

Det har sannerligen varit en intensiv och händelserik vecka. Min köksbänk ser ut så här just nu, så det blir nog ingen matlagning de närmaste dagarna..

Release Förvara smart - organisera ditt hem

De här blommorna är också till er! Nu längtar jag att ta tag i veckans uppdrag. Ni får den i morgon bitti:)

Stor kram!

/Paulina

Tar ut segern i förskott

Egentligen gillar jag verkligen inte så kallade teasers. Att man inte avslöjar allt när man väl skriver om det. Säger man A får man säga B tycker jag. Men den här gången får jag göra ett undantag. Det är ju fredag och jag vill fira i förskott. För vad är det värsta som kan hända om det inte blir av?

ta ut segern i förskott

Exakt. Att man tar ut segern i förskott oh blir i så fall glad i onödan. Så då kan jag berätta att jag har provspelat för ett program. Kan dessvärre inte säga mer än så än så länge (alltså säger jag A utan att säga B). Jag vet inte heller hur det gick men hoppas så klart på det bästa. Ska få reda på svaret inom några veckor är det sagt och jag lovar att då berätta allt om detta.

Så idag tänkte jag som sagt fira och vara glad – kanska i onödan, kanske inte:) Och önska er en härlig helg!

/Paulina

PS. Bilden tog jag på Madonna konserten i november. En underbar kväll full med firande, då jag dansade och sjöng för full hals. Är man en vandrande jukebox  och Madonna maniac så är man:)

Det blir en bok om förvaring!

En av mina stora drömmar har alltid varit att skriva en bok.  Så länge jag kan minnas. Jag har alltid gillat att skriva och har alltid gjort det. Det är något speciellt med att sätta saker på pränt. Så det kändes verkligen overkligt att bli kontaktad av en förlagschef som ville ge ut en bok med mig. Som det säkerligen kan göra när ens största och hemligaste drömmar slår in kan jag tänka mig.

Men nu är det i alla fall högsta verklighet (även om jag fortfarande har lite svårt att tro det). Vi är i full gång och lanseringsdatum är satt – den 26:e januari 2016 kommer boken ut. Och på onsdag är det omslagsfotogfering! Det ska bli så spännande.

Your dreams are never silly - det blir en bok om förvaring

Den här lappen hittade jag i en fortune cookie för flera år sedan. Sedan dess så har den bott i min plånbok. Den påminde mig om att jag skulle fortsätta att jobba för min dröm. Att följa mitt hjärta och min passion och satsa all min tid och energi på den. Så glad att jag gjorde det – drygt fyra år efter att jag startade bloggen blir det en bok om förvaring!

Så jag kan bara bekräfta detta: your dreams are never silly – depend on them to guide you.

/Paulina

Plötsligt så händer det – den andre börjar organisera också!

Känner du att det endast är du som organiserar hemma? Är du kanske lite trött på det? Hemma hos oss är det jag som gör det. Fast jag kan i och för sig inte påstå att jag är trött på det. Tvärt om. Vi har vår arbetsfördelning – jag röjer och min man lagar det mesta av maten, vilket jag tycker är ett bra upplägg och bäst för alla inblandade – att vi gör det vi är bäst på vill säga (min son har för länge sedan dömt ut min matlagning..).

Men härom dagen så hände plötsligt något annat. Jag såg min man röja i sin garderob. Alldeles själv och utan att jag hade påmint honom. Kavajer, skjortor, gamla träningskläder och skor, t-shirtar, byxor och bälten – helt plötsligt låg de i vardagsrummet, dessutom sorterade i  en ”sälj”, ”skänk” och ”släng” hög! Det tog två dagar (inte hela), och så hade han gått igenom precis alla sina kläder – både de i garderoben och i hallen. När han var klar ville han gärna visa för  mig hur han hade gjort en ny fördelning i garderoben (den gamla hade jag skapat åt honom tidigare och han hade gått med på den, men nu passade han på att optimera det). Och jag såg att han var så nöjd med sig själv och han sa att det var himla skönt att garderoben inte längre var så fullpackad, att han nu endast hade kläder i garderoben som han använde och att han äntligen hade ett riktigt bra överblick. Tidigare hade han rensat när jag påminde honom. Då skedde det lite snabbt och var inte så grundligt. Men bättre än inget. Nu gjorde han det noggrant. Säkerligen för att initiativet kom från honom själv.

så rensar du

Vilka lärdomar drar jag av detta? Att upprepning lönar sig. Att det tar tid att förändra en vana. Att vanor smittar av sig (han ser mig rensa kontinuerligt). Att det finns hopp för er som har en respektive eller sambo som inte är lika intresserad av ordning och reda än vad ni är – fortsätt bara att föregå med gott exempel – plötsligt så händer det!

/Paulina

PS. Eftersom min man läser min blogg och brukar skoja om att jag ”hänger ut honom” här, så måste jag för ordningens och rättvisans skull säga att han inte är en slarvig person utan följer min ordning. Men att skapa sin egen ordning är snäppet bättre. Det var bara det jag ville säga, älskling:)

Förvaringsdrottningen är nu ett registrerat varumärke:)

Det känns faktiskt lite stort. Och vuxet. Att äga ett varumärke. Och få ett intyg på detta som ser ut som ett slags diplom tryckt på papper med vattenstämpel och underskriven av en generaldirektör. Men nu är förvaringsdrottningen i alla fall mitt alldeles eget varumärke:)

PRV

/Paulina

Att kontinuerligt utvärdera sin relation

När det nya året kommer så ska vi summera upp det gångna och göra nya Nyårslöften. På jobbet har vi utvärderingssamtal en gång om året. Vi utvärderar det gångna året och sätter upp nya mål. Men hur är det med våra förhållanden?

Härom dagen var det vår bröllopsdag. Den 9:e i raden. För några år sedan började vi använda just den dagen för att utvärdera vår relation.

Det började för några år sedan när vi var i Kroatien och den pittoreska staden Split.  Allt var som upplagt för en romantisk middag, men vi tyckte inte att vi hade något att fira och ville helst skippa det hela. Men till slut bestämde vi oss för att göra det bästa utav det och körde ett slags utvärderingssamtal. Vi pratade om våra mål, drömmar, vad som funkade och inte funkade och vad vi behövde jobba på var och en och tillsammans. Ett sådant samtal på utsatt tid skapar förutsättningar för en öppen och konstruktiv dialog och det har hjälpt oss att komma ur vår svacka och vi har fortsatt med den traditionen sedan dess. Så att vi vet var vi befinner oss och vart vi ska, om någon känner sig uppskattad eller missförstådd, om man har fått nya drömmar som man behöver hjälp med att förverkliga. Det skapar större förståelse för varandra. Och vem säger att man inte kan ta upp ordningsfrågor här. När det i många relationer handlar om att en person är projektledaren eller den som plackar upp efter alla andra. Det påverkar ju relationen i högsta grad.

Ville bara dela med mig av detta ifall någon annan också tycker att det är en bra idé. Och är man inte gift så kan man ta en annan dag – då man blev ihop, flyttade ihop eller något annat minnesvärt:)

att kontinuerligt utvärdera sin relation

Dagen till ära fick jag ett kort – passande nog från Ordning & Reda:)

/Paulina

Organizing is the new shopping!

Missförstå mig inte – jag gillar verkligen snygga kläder och att klä mig snyggt. Men jag gillar inte att shoppa. Många blir förvånade när jag säger det. Men jag blir faktiskt stressad av att shoppa. Det känns som slösa bort tiden på att gå runt i affärer eller leta på nätet och det gillar jag ju inte. Så jag får nästan aldrig den där berömda lyckokänslan av shopping som alla andra pratar om.

Den får jag däremot definitivt av att organisera. Så fort jag sätter igång med det så kommer jag i ett slags flow. Jag går in min egen lilla bubbla och jag mår så bra. Redan under tiden jag organiserar får jag tillfredsställelse. För att inte tala om efteråt när man har sin egen ”moment”  och beskådar det man har åstadkommit. Och när jag tänker efter, så slår ju organisation shopping på många punkter:

  1. I stället för att spendera pengar så får jag det fint hemma.
  2. Inte nog med det – jag sparar dessutom pengar genom att skapa smart förvaring där jag använder mina saker oftare och inte riskerar att köpa dubbelt.
  3. Ja minskar irritationsmomenten som uppkommer i familjen när saker och ting skräpar runt
  4. Genom att organisera och skapa smarta förvaringslösningar sparar jag tid åt hela familjen, som vi annars hade lagt ner på att leta efter saker.
  5. Och jag mår bra av att göra det!

Är inte det en fantastisk deal? Jag säger det – organizing is the new shopping!

Organizing is the new shopping

/Paulina

Mina favorit förvaringslösningar hemma – TT intervju

För några veckor sedan gjorde TT ett reportage hemma hos mig, där de bad mig att ta fram några förvaringslösningar som jag var extra nöjd med. Jag pratade jag lite förvaringsfilosofi, om hur våra förvaringsbehov ständigt förändras, att man ska utgå ifrån irritationsmomenten när man ska välja var man ska börja och gav konkreta tips för hur man praktiskt ska ska gå till väga för att skapa ordning och reda hemma.

Som jag berättar i artikeln, som bland annat publicerades Nerikes Allehanda, om hur man just ska gå till väga rent praktiskt:

”Det kan handla om att soffbordet alltid är belamrat med grejer. Undersök vad det är som hamnar där, det kanske är posten? Okej, posthanteringen behöver en ny lösning.

Testa att ta en kartong, skriv ”post” på den och ställ den i en hylla under en vecka. Hamnar posten där i stället för på bordet? Bra, då kan du köpa en snyggare lösning om du vill. Börja inte med att lägga ut en massa pengar för att lösa förvaring, testa din tanke först. Utgå från ett irritationsmoment i vardagen, skapa en tillfällig lösning, testa den under en kort period för att se att den verkligen fungerar. Gör den sedan permanent.”

En av mina absoluta favoriter här hemma är ju förvaringen i sockeln. Den avgjorde i princip valet av hela köket, så den fick jag så klart visa upp:) Övriga lösningar hittar ni i länken ovan.

TT intervju hos förvaringsexperten och bloggaren Förvaringsdrottningen

/Paulina

foto: Janerik Henriksson