Jag tycker att det är svårt att veta vad jag ska prioritera först… Vi har ett ”extrarum”/gästrum där vi dumpar det mesta. Det skulle jag så klart vilja fixa mest av allt, men det skulle ta ganska många timmar att fixa… Men jag har andra saker också såklart som t ex en klädhög i tvättstugan med barnens urväxta kläder som bara tar en timme att fixa… Vad ska jag först prioritera? Ska jag dela upp extrarummet i fler olika punkter? Badrumsskåpet…. Det finns hur mycket som helst…

Therese

Denna fråga är en av de vanligaste jag får – både av läsare och när jag blir intervjuad. Therese beskrivning exemplifierar dessutom många hushåll där ute. Som alltid brukar jag råda att skriva ner saker. Detta har två syften. För det första så samlar du allt på ett ställe (pappret), vilket ger dig överblick och hjäper att prioritera. För det andra så lugnar det hjärnan. Så fort vi har skrivit ner något så känner hjärnan att den inte behöver komma ihåg det och släpper det. Så endast tack vare att du har skrivit ner något så känner du dig genast mindre stressad (samma sak när du ligger i sängen och blir stressad över att inte komma ihåg något på morgonen och när du skriver ner det så kan du somna).

När du har samlat allt på ett papper, börja dela upp större projekt om du känner att du inte kommer att mäkta med på en gång och rangordna vad som är viktigast att göras först, därefter osv. Du behöver inte rangordna allt. Du kan börja med att välja ut tre viktigaste saker eller t o m endast en. Men något måste du välja för att kunna sätta igång.

Du kan välja först det du tycker känns roligast för stunden, går lättast / snabbast att åtgärda eller är den största surdegen och därmed kommer att ge dig störst tillfredsställelse efteråt. Sätt igång på en gång eller boka in det i din kalender. Om du mot förmodan skulle få förhinder, omboka – aldrig avboka. Med en plan i kalendern kommer du mycket närmare ordningen där hemma!

/Paulina

På samma sätt som vi måste städa, tvätta och diska, så måste vi rensa för att få ordning. Jag hävdar att det är omöjligt att ha ordning i längden utan att kontinuerligt rensa. Därför är det lika bra att bli vän tanken att rensa och att göra det till en rutin. För det kommer aldrig att försvinna. Men genom att du ändrar inställning till det så kan det bli mindre betungande och mer lustfyllt. Så fundera igenom vad det är som skulle kunna göra det mer lustfyllt eller motiverande för dig.

Jag har ett exempel vad gäller att tömma diskmaskinen. För vissa är det en no big deal, för andra faktiskt kul, för några riktigt jobbigt. En väninna till mig tillhörde den senare gruppen. Hon verkligen hatade (starkt ord, jag vet) att tömma diskmaskinen. Men så en dag så började hon fundera: hur lång tid tog den där jobbiga sysslan egentligen? Var det värt att känna ett så starkt obehag inför det? Och hur skulle hon kunna göra det mer lustfyllt? Hon kom på ett sätt som funkade för henne. Eftersom hon är en tävlingsmänniska så började hon helt enkelt att klocka hur lång tid det tog för henne att tömma diskmaskinen. Och helt plötsligt så blev det så mycket roligare att göra det! Hon insåg att det gick otroligt snabbt och nu var det kul att försöka slå sitt eget rekord varje gång. Så genom att tänka om så har hon lyckas att vända en negativ känsla inför diskplockning till något positivt. Samma sak kan du göra med rensningen. Är du en tävlingsmänniska som min väninna? Eller gillar du belöningar? Kan du kanske i så fall hitta en belöning som kommer att få dig att rensa regelbundet? Kanske till och med hitta en som du endast får efter att du har rensat? Eller gillar du uppföljningar som jag, och då kanske ska ta före- och efter-bilder som du kan samla på ett ställe eller dela med dig av på sociala medier? Välj det som funkar bäst för dig.

För att rensa kontinuerligt behöver du dessutom skapa rätt förvaring för det. Lika bra att göra det en gång för alla. För det går inte att ha ordning utan att rensa. När du hela tiden fyller på med nya saker utan att rensa så spelar det ingen roll hur snyggt du har organiserat i hemmet. Det kommer att bli stökigt eftersom det förr eller senare kommer att bli överfullt. Och det i sig kommer att tvinga fram oordning. Så enkelt är det.

/Paulina

Allt du äger kräver sin plats och din tid. Jag var ganska nöjd med mig själv när jag kom på detta citat. Tycker att den fångar det som har med onödiga prylar att göra och samtidigt motiverar till att rensa. Ibland behövs det inte mer än en mening för att få fram budskapet:)

/Paulina

Tidningen Tara har i sitt senaste nummer (nr 6) en mycket intressant artikelserie som handlar om att rensa. På temat ”Ut med det gamla – in med det nya” har de intervjuat den f d liberala politikern Birgitta Ohlsson, f d programledaren Lulu Carter och författaren Helena von Zweigbergk. Det finns så mycket insikter i dessa intervjuer att jag inte kan låta bli att skriva om det. Det som jag gillar extra mycket är att de går in mer på djupet och berör de psykologiska och känslomässiga aspekterna av att göra sig av med saker. De berör relationer och skriver om insikter förknippade med detta. Och det är precis det som resning och organisering handlar om. Själva rensandet är egentligen bara en liten del av att göra sig av med saker.

Framför allt Helena skriver om just rensning i och med skilsmässan och flytten i samband med det, vilket har resulterat i att hon har skrivit en bok om detta, som heter ”Grejen med saker”. Den måste jag ju läsa tänker jag. I intervjun berör hon även sin shoppingångest, som handlade om ångestlindring, vilket i sin tur resulterade i ett köpfritt år, som hon tyckte gick förvånansvärt lätt att genomföra. Angående att rensa säger hon följande: ”Jag har verkligen försökt att få ner antal grejer för man kan bli tyngd av saker också. Härbärgandet kan föda stress när sakerna kräver uppmärksamhet: ”oj, vad du ser vissen ut”, eller ”det där hörnet behöver verkligen dammas”. Ett opersonligt hotellrum kan på så sätt kännas skönt.”. Det kan jag verkligen relatera till. Vidare säger hon ”Rensandet öppnar nya möjligheter. Mitt liv kan plötsligt ta nya former. Den förstärker känslan av att livet är föränderligt, och den tanken tilltalar mig.” Här tycker jag att hon berör något viktigt, dvs den psykologiska kraften med att rensa. Den är stark och kan verkligen förändra ens tillvaro! Och detta kan inte betonas eller upprepas nog mycket.

Hon ger även ett klockrent citat som handlar om rensning inför flytt och hur hon tänkte när hon rensade inför sin:  ”Jag har varit hård och tänkt att jag vill bli glad för allt det jag packar upp, det ska vara en positiv känsla, inte ”gud, var ställer jag den här skiten.” Precis så ska det kännas!

Och så hennes tre klockrena rensa ut-tankar:

• Hitta din nivå i relation med saker. Det finns en bild av att minimalister är lite ”finare” människor., vilket jag inte håller med om. Samtidigt ska man minnas att vi lever i en kultur som bygger på att vi ska vara missnöjda, och hela tiden känna att vi kan vara och få till det lite bättre. Gå inte på det. Lägg pengar på att leva livet i stället (=också mycket bättre för miljön).
• Behåll det som skänker glädje. Att göra en rejäl utrensning gör dig lättare som människa och öppnar för nya möjligheter.
• Kondensera glädjen. Har du kommit in i en shoppingsnurr, som snarast handlar om ångestlindring? Jag tror att summan av glädjen är densamma oavsett hur mycket man shoppar. Man kan antingen slå ut glädjen på tio par snygga skor, eller bli precis lika glad för ett riktigt vackert par.

Som ni ser på highlightandet så tyckte jag att nästan allt i denna intervju var viktigt!:) Hade tänkt att skriva om de två andra också, men känner att jag citerar ju sönder detta magasin så det får räcka så. Men visst är det tänkvärda och kloka ord om att rensa!

/Paulina

Jag vet. Halva januari har gått. Men jag har inte glömt att göra denna summering:) Årets sista utlista. Jag har ju dokumenterat hur många saker jag har gjort mig av med varje månad – både fysiska och digitala. Något bortfall har det blivit, alltså att jag inte har kommit ihåg att skriva upp allt, men på det stora hela stämmer det ju.

I december månad har jag slängt 124 saker. Allt från tidskrifter och tidningar, till plastlock utan par, dvs själva behållaren, trasiga kläder och läkemedel. Trasiga kläder jag har självfallet lämnat till klädåtervinning och läkemedel till apoteket.

Jag har skänkt 26 saker – de flesta har varit Viktors leksaker. I sin julkalender hade han det som en luckaktiviet, så han plockade bort det som han inte lekte med och vi gick iväg till Myrorna med det. Jag har inte sålt något under december månad. Digitalt har jag inte heller varit så aktiv. 10 saker bortrensade från skrivbordet. Men då räknar jag inte mail som jag rensar kontinuerligt eller enstaka bilder.

Hur som helst så har jag totalt under 2018 slängt, skänkt och sålt sammanlagt 1546 saker! Inklusive det digitala så blev det 2494 saker totalt.

Några insikter vad gäller detta:

• Även om jag vet att vissa av er har gjort er av med så mycket mer än så (bravo!!!!), så är jag faktiskt ganska imponerad över hur mycket jag har rensat med tanke på att jag för det mesta endast har rensat kontinuerligt och därmed inte fokuserat på det speciellt mycket. I somras tänkte jag att jag kanske skulle nå 2000 saker, men det har som sagt inte varit något jag aktivt har jobbat på.
• Även om jag inte har gått in i det där med rensning stenhårt, så tycker jag att enbart det faktum att man just räknar gör att man automatiskt blir mer sugen på att rensa. Eller mer medveten om behovet att rensa.
• När man gör en sådan övning blir man medveten om antalet saker man äger på ett helt annat sätt. Även om jag tycker att jag är ganska medveten om detta, så blev jag ännu mer medveten och började ifrågasätta ännu mer om jag/vi verkligen behövde något eller inte. Och jag blev medveten om hur mycket vi äger. Och då tycker jag som sagt att jag hade en hyfsad nivå på detta redan innan.

Detta medvetande på en lite högre nivå fick mig att exempelvis göra mig av med en sparbössa som jag hade kvar sedan vi flydde från Polen till Sverige i mitten på 80-talet… Det var egentligen det enda jag hade kvar. Men nu har man ju inga fysiska pengar att lägga i den och sanningen är att jag blev faktiskt lite ledsen när jag tittade på den. Den fyllde ingen funktion och den gav mig ingen bra känsla. Så varför spara på den? Även ett spel som Viktor fick från mormor skänkte vi bort. Det funderade jag också lite på. Hon är ju död sedan några år tillbaka. Men Viktor vill inte ha spelet och det kommer att dröja flera år tills Oskar kommer att kunna spela med det, och det tar plats. Då är det ju bättre att något annat barn har glädje av det på en gång. I och med att vi ju har Oskar så är det verkligen lätt att tänka i ”bra att ha” tankebanor. Men det tar så mycket yta att spara på alla dessa leksaker. Och då vet man ju inte ens om Oskar kommer att tycka att de är roliga att spela med. Och då har man ju sparat leksakerna förgäves.

Ja, det var min sista summering av det gångna året. Hur har det gått för er och vad är era insikter och aha-upplevelser kring detta?

/Paulina