Låt inte surdegar sätta sig på hjärnan

Det finns saker som tynger oss när vi kommer att tänka på dem. Till dessa saker hör diverse surdegar, dvs sådant som vi borde har gjort för länge sedan men inte kan förmå oss att göra. De där surdegarna som upptar vår tid eftersom vi tänker på dem. Dessutom tar de så mycket energi från oss. Men sanningen är de faktiskt oftast är mycket mindre än vad vi tror. Och de skänker en enorm tillfredsställelse när vi är klara med dem.

Denna insikt delade bland annat Anette, en av läsarna på bloggen nyligen. Och visst är det så att de där surdegarna är som störst i vårt huvud. När vi väl har tagit oss an att göra dem så har det ofta visat sig att det inte alls är så stort som vi trodde från början. Speciellt om vi har delat upp det i mindre delar.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag gillar inte administration. Så när jag fick reda på att en kundfaktura hade blivit felaktig och behövde göras om efter en massa anvisningar tappade jag all energi kändes det som (historien är lite längre än så men orkar inte inte tråka ut er med detaljerna). Jag skrev upp det på min att-göra-lista. Det fanns en klar motor: rätt faktura = pengar in på kontot. Men den var uppenbarligen inte tillräckligt lockande. Förmodligen för att jag upplevde surdegen som ännu jobbigare. Så det tog mig över en månad att äntligen ta tag i det. Till slut bestämde jag mig för att avsätta en hel förmiddag så att jag inte kände mig stressad och jag fick inte göra något annat än det förrän jag är klar. Jag valde förmiddagen eftersom jag är som mest produktiv då och har som mest energi. Man måste vara pigg och ha energi när man tar tag i sina surdegar. Jag hade nu en konkret plan. På morgonen gjorde jag en kopp gott kaffe, satte mig ner, tog fram alla underlag och började läsa. Det visade sig att jag enbart skulle ta bort en faktura och skriva en ny. Det var inte allt så krångligt som jag hade trott och det tog bara tio minuter. Så mycket vånda för tio minuters arbete! Så länge som denna punkt fanns på min att-göra-lista och jag kände mig hopplös som inte orkade ta tag i det. Så note to self och till er andra – våga ta tag i era surdegar. Låt dem inte ta plats i ert huvud och växa sig stora där!

/Paulina

PS. Anette nämnde också att organisera gjorde henne lycklig. Kan inte annat än att instämma där!