Det är en livsstil
Det är en livsstil. Min ut-korg för slänga/skänka kläder är full. Jag går igenom den och delar upp kläderna i två högar: en som jag ska slänga i klädåtervinningen och en som jag ska skänka till Myrorna. Jag packar ner kläder jag ska slänga och kläder jag ska skänka i var sin plastpåse och ställer dem på golvet i hallen. Jag gillar inte när det ligger plastpåsar på golvet i hallen. Speciellt med tanke på att den är avlång och trång. Det är bra eftersom det säkerställer att jag kommer att göra mig av med dessa plastpåsar inom någon dag. Både klädåtervinningen och Myrorna ligger inom 10 minuters gångavstånd från hemmet och jag passerar dem på väg till tunnelbanan eller när jag ska handla i Västermalmsgallerian. Det går smidigt för mig att göra mig av med sakerna och därför blir det av snabbt.
Sven har tagit ner resväskor packade med vinterkläder och jag tar ut vinterjackor och vinterskor. Jag märker att jag måste klacka om mina vinterstövlar. Jag lägger även dessa i en papperspåse, som jag lägger i hallen. Jag passerar en skomakare på väg till kontoret, så även det kommer att bli av i morgon när jag går till jobbet.
När jag är klar med att packa upp vinterkläderna tar jag tag i lasagneresterna som blev kvar från middagen. Jag delar upp maten i två lådor. En lägger jag i kylen, då vi ska ha några portioner inom de närmaste dagarna. Den andra märker jag med en post-it lapp, som jag skriver ”vegetarisk lasagne” på. Jag klistrar post-it lappen på locket och klistrar över både under- och överdelen av den med tejp för att lappen verkligen ska sitta fast. Denna matlåda lägger jag i frysen.
När jag senare går och lägger mig på kvällen, tar jag av mig kläderna framför garderoben. Det som är tillräckligt fräscht hänger jag tillbaka dit. Jag går därefter runt sängen, till skåpet på andra sidan, där vi förvarar smutstvätt. Jag tar av mig resten av kläderna och slänger dem i tvätten. Ingenting mellanlandar någon annanstans.
Älskar när det blir en sådant flow. Jag ser mitt hem som ett ständigt logistikflöde av saker som kommer in och ut. Det gäller att hålla igång flödet, utan några flaskhalsar. Allt jag inte längre behöver ska snabbt lämna hemmet. Allt annat ska hitta sin rätta plats. Jag gillar verkligen att tänka så. Det motiverar mig. Och det gör hela denna process njutningsfull. Jag inser att det är en livsstil.
Sann historia från min söndagskväll:) Ville återberätta för att fånga känslan i det. Har ni en liknande känsla?
/Paulina