Därför sparar jag
Jag pratar ofta om att rensa. För i dagens samhälle (och då menar jag Sverige) kämpar vi faktiskt för det mesta med överflöd. För mycket prylar, för många kilon osv. Men det finns en sak som vi faktiskt bör spara på, kontinuerligt, och det är pengar.
Gång på gång kan man läsa rapporter om hur överbelånade vi svenskar är. Inte nog med att vi lånar på tok för mycket till vårt boende, vi lånar även till vår konsumtion. Och det jag faktiskt tycker är mest oroande är att kvinnor har sämre ekonomikoll än männen. Trots att vi i genomsnitt har bättre betyg. Hur kommer det sig?
Men tillbaka till sparande. Om man sparar eller inte har ju med några olika faktorer att göra. En är självklart det ekonomiska utrymmet man har. Men jag tror att det minst lika mycket beror på vilken inställning man har till ekonomi och sparande. Och så uppfostran så klart. Jag kan ta mig själv som exempel. Vi hade det relativt bra i Polen, men efter att vi flydde till Sverige, i mitten på 80-talet, så var jag plötsligt fattigast i klassen. Mina föräldrar försökte bygga upp en ny tillvaro här så de höll hårt i pengarna. Jag fick i princip nästan inga pengar alls, så jag var tvungen att börja jobba tidigt. Vilket jag faktiskt är glad för idag. Jag började dela ut tidningar när jag var 12 år gammal och har jobbat sedan dess vid sidan av skolan och sedan heltid när jag var klar som civilekonom. Jag började månadsspara när jag flyttade hemifrån och började på universitetet. Jag la undan 500 kr från de drygt 7 000 jag fick i studielån och bidrag. Man kan tycka att 7 000 kr att klara sig på var lite, men för mig var det en förmögenhet så jag tyckte faktiskt inte att det var speciellt svårt. Och så drogs pengarna i början av månaden.
När jag kom till Stockholm och insåg att jag behövde köpa en lägenhet för att inte behöva flytta runt så gick hälften av min då låga lön till bostadslånet och månadsavgiften. Ändå så månadssparade jag. Det var viktigt för mig. Framför allt hade det med oberoende att göra. Alla äktenskap jag kände till när jag växte upp var ganska misslyckade och kvinnorna stannade kvar av ekonomiska skäl. Jag bestämde mig själv tidigt att det aldrig skulle hända mig. Jag skulle ha tillräckligt med pengar för att kunna lämna en relation om jag ville. Det var min drivkraft. Idag har jag sparat ihop en ansenlig summa fuck-off pengar, som det så fint heter, som jag skrapat ihop själv och som ger mig ro i själen. Bara att veta att om det händer något så har jag en buffert gör en enorm skillnad tycker jag. Det fick mig även att våga starta eget. Dessutom tycker jag att sparande i fonder och aktier är kul och utvecklande.
Varför skriver jag det här? Jo, för att jag tycker att vi kvinnor pratar för lite om pengar. Och för att det är en viktig jämställdhetsfråga, något jag brinner för. Att inte ha koll på sin ekonomi och ta tag i sitt sparande kan får allvarliga konsekvenser för pensionen eller vid skilsmässa. Jag tycker inte att vi ska bli bortdribblade i fortsättningen. Vii ska ta makten över våra liv. Och för att vi ska känna oss motiverade till att spara måste vi hitta vår drivkraft.
Det var ett litet brandtal det där. Men det här med sparande och pengar är viktigt. Och med det sagt så hopps jag att jag inte skrämde iväg männen som läser bloggen:)
Sparar ni till er själva? Hur länge har ni gjort det? Vad beror det på och vad är er drivkraft?
/Paulina
PS. Om du vill få ordning på dina pengar, så har jag skrivit om ett tips på hur du kan göra det.