Oense om ordning?

Efter mitt förra inlägg om att städa utan att städa fick jag en hel del kommentarer.  Både här på bloggen och i andra sociala medier berättade ni om hur trist det var att vara oense om ordning. Och hur omöjligt det kändes att ändra på detta. Jag håller med – det är verkligen ingen enkel uppgigt. Och jag kan så klart inte påstå att det alltid går. Därför har jag i min senaste bok frågat en psykolog om det. Och jag har några knep själv som jag kan dela med mig.

Psykologen, som heter David Waskuri, säger att när man vill få till en förändring hos den andre ska man försöka framhäva sina egna behov snarare än att ändra på en slarvig person. Vad innebär detta rent konkret? Jo, det handlar om hur man uttrycker sig. När man vill få den andre att ändra sitt beteende, så ska man använda sig av jag-budskap, t ex ”När jag ser en massa kläder på golvet, så känner jag mig stressad”, eller ”Jag skulle uppskatta om du la kläderna i tvätten direkt”. Detta då i stället för att exempelvis säga ”Varför slänger du alltid dina kläder på golvet?!” eller ”Hur svårt kan det vara att lägga in kläderna i tvätten?!”  – vilket man kanske helst vill säga… Genom att uttrycka sig utifrån sig själv visar man den andre hur man drabbas av detta beteende eller att man blir glad om den andre agerar på rätt sätt.

Ett annat sätt är att fråga den andre om hur personen vill lösa situationen i stället för att komma med en lösning själv. Om personen i fråga har kommit på en bra lösning, så gäller det att berömma den och visa uppskattning för att förstärka det goda beteendet. Om man exempelvis frågar ”hur tycker du att vi ska lösa det där med kläder som ligger runt på golvet?” och personen i fråga svarar ”var och en får börja plocka efter sig”, så är det ju exakt det svaret man är ute efter. Men det är ju bara början. Efter det att den andre plockar efter sig så ska vi uppmärksamma detta på ett positivt sätt – även om det egentligen borde vara en självklarhet..

Dessa tips gäller ju för all sorts kommunikation. Det kan vara på jobbet, i kommunikationen med vänner, barn osv. Och det funkar. Jag lärde mig dem just på en kurs på jobbet för många år sedan. Fick för mig att det hette giraffen eller något sådant.. (?!). Hur som helst. Jag kan inte påstå att jag alltid är så pedagogisk. Men jag gör mina försök…

Däremot så gjorde jag något annat för inte så länge sedan. Vi är ganska bra på att plocka efter oss själva, även om man får påminna Viktor (han är trots allt sju år gammal). Det brukar inte ligga sockor på golvet eller utspridda smutskläder. Däremot så märkte jag att jag gjorde många andra små saker som ingen annan gjorde. Vilket i sin tur gjorde att det gick en hel del tid till sådant. Och det är ju inte riktigt rättvist. Så en dag samlade jag på mig allt som jag tyckte att jag var ganska ensam om att göra. Jag gick bokstavligen igenom rum efter rum, pekade och beskrev vad jag gjorde som ingen annan gjorde. När jag hade berättat allt så blev det så tydligt. Sedan undrade jag om min man tyckte att det var rättvist att jag gjorde allt detta. Det gjorde han då inte. Men han var inte heller helt medveten om allt detta. Därför var det så nyttigt att samla ihop allt och gå igenom det. Och efter det blev det en klar förändring. Ganska direkt till och med måste jag säga. Jag säger inte att det kommer att funka för alla med det är i alla fall ett tips.

Sist men inte minst så brukar jag nämna prioriteringslistan – att man gör var sin lista och sedan jämför. På det sättet får man till ett lugnt och sansat samtal som ger större chans till positiv förändring än ett bråk.

Det var mina tips. Jag är ju ingen psykolog och kanske att jag upprepar mig. Påstår inte heller att det görs i en handvändning men jag tror att det går att påverka den andres beteende.. i alla fall till en viss del. Och så får man vara beredd på att det tar tid..

Bland annat detta nämns i alla fall i en intervju med mig Året Runt (nr 39), som annars handlar om  – surprise! – olika förvaringstips. 3 sidor (varav två visas på bilden):

/Paulina