Oense om ordning Året Runt Paulina Draganja Förvaringsdrottningen

Oense om ordning?

Efter mitt förra inlägg om att städa utan att städa fick jag en hel del kommentarer.  Både här på bloggen och i andra sociala medier berättade ni om hur trist det var att vara oense om ordning. Och hur omöjligt det kändes att ändra på detta. Jag håller med – det är verkligen ingen enkel uppgigt. Och jag kan så klart inte påstå att det alltid går. Därför har jag i min senaste bok frågat en psykolog om det. Och jag har några knep själv som jag kan dela med mig.

Psykologen, som heter David Waskuri, säger att när man vill få till en förändring hos den andre ska man försöka framhäva sina egna behov snarare än att ändra på en slarvig person. Vad innebär detta rent konkret? Jo, det handlar om hur man uttrycker sig. När man vill få den andre att ändra sitt beteende, så ska man använda sig av jag-budskap, t ex ”När jag ser en massa kläder på golvet, så känner jag mig stressad”, eller ”Jag skulle uppskatta om du la kläderna i tvätten direkt”. Detta då i stället för att exempelvis säga ”Varför slänger du alltid dina kläder på golvet?!” eller ”Hur svårt kan det vara att lägga in kläderna i tvätten?!”  – vilket man kanske helst vill säga… Genom att uttrycka sig utifrån sig själv visar man den andre hur man drabbas av detta beteende eller att man blir glad om den andre agerar på rätt sätt.

Ett annat sätt är att fråga den andre om hur personen vill lösa situationen i stället för att komma med en lösning själv. Om personen i fråga har kommit på en bra lösning, så gäller det att berömma den och visa uppskattning för att förstärka det goda beteendet. Om man exempelvis frågar ”hur tycker du att vi ska lösa det där med kläder som ligger runt på golvet?” och personen i fråga svarar ”var och en får börja plocka efter sig”, så är det ju exakt det svaret man är ute efter. Men det är ju bara början. Efter det att den andre plockar efter sig så ska vi uppmärksamma detta på ett positivt sätt – även om det egentligen borde vara en självklarhet..

Dessa tips gäller ju för all sorts kommunikation. Det kan vara på jobbet, i kommunikationen med vänner, barn osv. Och det funkar. Jag lärde mig dem just på en kurs på jobbet för många år sedan. Fick för mig att det hette giraffen eller något sådant.. (?!). Hur som helst. Jag kan inte påstå att jag alltid är så pedagogisk. Men jag gör mina försök…

Däremot så gjorde jag något annat för inte så länge sedan. Vi är ganska bra på att plocka efter oss själva, även om man får påminna Viktor (han är trots allt sju år gammal). Det brukar inte ligga sockor på golvet eller utspridda smutskläder. Däremot så märkte jag att jag gjorde många andra små saker som ingen annan gjorde. Vilket i sin tur gjorde att det gick en hel del tid till sådant. Och det är ju inte riktigt rättvist. Så en dag samlade jag på mig allt som jag tyckte att jag var ganska ensam om att göra. Jag gick bokstavligen igenom rum efter rum, pekade och beskrev vad jag gjorde som ingen annan gjorde. När jag hade berättat allt så blev det så tydligt. Sedan undrade jag om min man tyckte att det var rättvist att jag gjorde allt detta. Det gjorde han då inte. Men han var inte heller helt medveten om allt detta. Därför var det så nyttigt att samla ihop allt och gå igenom det. Och efter det blev det en klar förändring. Ganska direkt till och med måste jag säga. Jag säger inte att det kommer att funka för alla med det är i alla fall ett tips.

Sist men inte minst så brukar jag nämna prioriteringslistan – att man gör var sin lista och sedan jämför. På det sättet får man till ett lugnt och sansat samtal som ger större chans till positiv förändring än ett bråk.

Det var mina tips. Jag är ju ingen psykolog och kanske att jag upprepar mig. Påstår inte heller att det görs i en handvändning men jag tror att det går att påverka den andres beteende.. i alla fall till en viss del. Och så får man vara beredd på att det tar tid..

Bland annat detta nämns i alla fall i en intervju med mig Året Runt (nr 39), som annars handlar om  – surprise! – olika förvaringstips. 3 sidor (varav två visas på bilden):

Oense om ordning Året Runt Paulina Draganja Förvaringsdrottningen

/Paulina

städa köket

Hur städa utan att städa?

Jag gillar inte att spendera timmar på att städa. Känner inte att jag har tid till det. I alla fall så vill jag aldrig tillbringa flera timmar på att plocka undan saker inför en städning. Jag gillar heller inte att stå och plocka in diskhögen i diskmaskinen. Eller plocka bort ingredienser efter matlagningen. Så jag gör aldrig det.

Däremot så gillar jag vardagseffektivitet till den grad att det ger mig små kickar. Och det är ju faktiskt användbart! Det sporrar mig till att göra en massa små saker under dagen. Plocka bort och ställa tillbaka saker på sin plats när jag ändå ska från ett rum till ett annat. Eller nyttja en stund då jag bara väntar på att vattnet i vattenkokaren ska koka (även om det emellanåt både kan vara skönt och viktigt att just inte göra något utan bara ta en paus). Jag ser det liksom som en tävling eller ett litet spel. Nästan så att jag kan se mig själv i ett sådant spel där man samlar poäng (jag vet, lite nördigt, men sådan fantasi har jag…).

Mitt hem ser enbart ”picture perfekt”, välstädat ut, om vi ska ha inbjudna gäster (Ok, jag är också perfektionist och ganska stäng i min bedömning). Men vi har det i princip aldrig heller superstökigt. Ingen disk i eller vid diskhon, som kan diskas i diskmaskinen. Inga kläder på golvet. Inga leksaker som ligger i stora mängder i vardagsrummet eller köket.

Jag har liksom en plan för varje rum. Tar ett exempel från köket. Tog en bild precis och det ser ut så här (svårt att fota i motljus..):

städa köket

Min plan för detta scenario är följande:

  • Nästa gång jag får en halvtimme över så ska jag rensa tidningarna som ligger på stolen (vid väggen).
  • Pennan som ligger på bordet ska jag ta med mig nästa gång jag är in närheten av bordet – när jag hämtar lite vatten eller något.
  • Nästa gång jag gör te och väntar på att vattnet ska koka, så plockar jag upp alla leksaker och nappflaskan samt plockar bort disken från diskhon.

På så sätt har jag städat köket utan att avsätta extra tid till att städa det. Samma sak händer med disken. Jag tänker att det enbart tar någon sekund mer att ställa disken direkt i diskmaskinen än att åtgärda en diskhög senare, som jag dessutom upplever som ofräsch om matresterna inte har blivit bortsköljda. Har de blivit det så finns det ännu mindre logik i att inte ställa in dem i diskmaskinen. Och då slipper man det städmomentet. Jag tar alltid Oskars blöja med mig när jag har bytt om honom och slänger ner den i soporna på en gång. Jag tar alltid med mig något från soffbordet när vi sitter och tittar på TV och jag reser mig upp för att hämta något. Om jag ska hämta något från kylskåpet, frysen eller skafferilådan när jag lagar mat så ser jag till att lägga tillbaka något jag precis har använt. Vilket gör att det mesta är undanplockat när jag är klar med matlagningen. För att nämna några exempel.

Jag säger inte att planen som den ovan alltid lyckas. Det jag i stället försöker att förmedla är att jag alltid tänker på att plocka med mig något medan jag gör något annat. Och att jag inte upplever det som något negativt att jag hela tiden måste plocka, utan tvärt om som något positivt då jag känner mig effektiv och smart för att det inte kostar mig någon extra ansträngning egentligen.

Så för att summera: Det jag tror är framgångsreceptet är att omvärdera hur man ser på småplock och inte se det som något negativt utan istället se det potisitiva i att löpande plocka undan. Och att involvera alla med att hjälpa till. Då kommer ni att städa utan att städa. Att man plockar undan efter sig efter frukost, lägger sina kläder i tvätten osv. är införstått i detta.

/Paulina

PS. Någon annan som liksom tävlar som jag gör eller är jag den enda nörden? Har ni några andra tips på hur ni behåller ordningen utan någon större ansträngning?

PS2. Det tog mig 56 sekunder att plocka bort disken ur diskhon och plocka bort leksakerna och nappflaskan. Hann innan vattnat hade kokat! Ofta tar sådana saker mindre tid än vad vi tror. Men de upplevs jobbigare än vad de är. Därför kan det också vara en poäng att just ta tid för att se hur lång tid det tar. Det kan öka motivationen rejält.