Hur får man familjen delaktig i att behålla ordningen?
Förra veckan frågade jag er vad ni ville att jag skulle skriva mer om. Jag fick många intressanta förslag och synpunkter och jag tänkte svara på en av dessa på en gång. Cissi skrev följande:
”Jag skulle önska tips på hur man ska få familjen mer delaktig i både rensning/organisering och hur man ska försöka behålla ordningen?”
Den frågan är ju på intet sätt lätt och det finns säkert flera sätt att att lösa det på. Men jag kan i alla fall berätta hur det går till hemma hos oss.
Om vi börjar med min man, så är han inte är så stökig av sig, och det är ju en bra början:) Sedan har vi en slags arbetsfördelning, som har utkristalliserat sig med åren: han lagar mat för det mesta och jag står för städning och organisering av hemmet. Båda två är nöjda med den fördelningen. Jag tycker att det är mycket roligare att skapa resultat som håller i sig mer än den halvtimme som det tar att äta upp maten och han gör det han gillar. Och så gör det vi är bäst på. Utifrån denna fördelning skapar jag alltså ordning. Däremot så rör frågan om att behålla ordningen hela familjen. Det gäller inte minst att involvera barnen.
Och här är vi stenhårda. Vi ser till att Viktor ställer tillbaka saker som han har tagit fram. Sitter han och ritar så ska kritor och papper läggas tillbaka. Bygger han med Lego så ska legoklossar och figurer ställas undan. Han förväntas även att lägga sina kläder i tvättkorgen om de är smutsiga eller tillbaka i sin garderob om de är rena. I samband med att han ska lägga sig på kvällen så går vi oftast igenom vad som ska in i tvätten och vad som kan läggas tillbaka i garderoben. (om ni vill läsa mer om hur jag tycker att använda kläder ska förvaras). Hittar vi kläder på hans rum som han har ”glömt” eller gömt undan för att slippa gå till tvättkorgen, så får han gå till tvättkorgen med dem då. Han slipper inte undan helt enkelt och vi lägger ner mycket tid på att vara konsekventa. Det gör att han till slut ofta inser att det är lika bra att lägga saker där man ska på en gång i stället för att senare bli avbruten mitt i någon lek eller spel exempelvis. Tilläggas bör att han i praktiken är ensambarn, och då blir det lättare att vara konsekvent än om man ska vara det med två eller tre barn samtidigt. Så jag vet att det inte är någon lätt uppgift. Men jag ser ingen annan väg runt detta.
Att märka upp hjälper Viktor att lägga tillbaka kläderna på rätt ställe
Sist men inte minst så pratar vi en hel del om detta. För det händer ju att Viktor blir väldigt arg över det. Som härom dagen när han skulle kasta sina kläder i tvättkorgen och utbrast: ”Jag får bara göra det tråkiga!”. Och då svarade jag. ”Vem tycker du ska göra det i stället för dig?”. Det är ju långt ifrån alltid att poletten trillar ner, men det gjorde faktiskt det just den gången. Han blev tyst och slutade bråka. Förhoppningsvis så mindes han någon av de diskussioner som vi har haft om varför vi alla måste hjälpa till och att det är det enda rättvisa. Jag önskar att jag kunde säga att det hjälper att säga det en gång, eller att när en rutin sitter så kommer den alltid att göra det. Men så är det ju inte. Det enda jag kan säga är att aldrig ge sig. Då blir det i alla fall lättare med tiden. För att ge upp och göra sakerna själv i stället för honom finns inte på kartan. För jag tänker inte vara den som plockar upp efter resten av familjen. Då tar jag hellre de fighter som krävs för att det ska sitta. Det ser jag som en viktig investering.
Hur gör ni för att göra familjen delaktig i att behålla ordningen?
/Paulina
PS. För att få med sig sin partner brukar jag tipsa om att göra var sin prioriteringslista och diskutera utifrån den.
Tror också stenhårt på att börja tidigt med barnen, så mycket mer jobb att ta det sedan.
Visst har vi barn som ibland suckar över att de måste hjälpa till, men vi har förklarat att dels hjälps vi åt i familjen, dels är det här något som de behöver kunna när de en dag flyttar hemifrån.
Våra tre barn (mellanstadie-gymnasieålder) har ett rullande treveckorsschema där de turas om att vara köksansvariga, tvättansvariga och återvinningsansvariga. (Vi vuxna har så klart huvudansvaret.)
Vi har haft det schemat i flera år och det fungerar bra för oss. Barnen tycker det är skönt att inte behöva göra samma saker hela tiden. När de var mindre hade de fasta uppgifter som var deras, från att sortera barnsockar till att plocka upp bestick.
Klockrent upplägg! Tack för att du delade med dig, Kristina!
Va bra! Vi har tre barn och ordningen hemma hos oss och vem som gör vad är något som har fått utvecklas efter hand genom mycket kommunikation. Vi jobbar mycket båda två och är väldigt aktiva var för sig, så vi är sällan hemma samtidigt, men vi har som regel att vi lämnar ingenting till den andra nästa dag. Så är det jag som är hemma med alla barnen en kväll så ska allt vara undanplockat, all disk, alla leksaker osv, och det samma gäller min man nästa dag när det är han som är hemma. Det funkar väldigt bra och på grund av att var sak har sin plats går det hyfsat snabbt även om man får jaga på barnen lite ibland. Jag tror det är viktigt att man lär barnen organisera i tidig ålder. Vår tvååring har stenkoll på var allt ska vara, men jag har också lagt ner mycket tid på att visa honom. Tack för en fantastisk blogg!
Så roligt att läsa hur det funkar hemma hos er, Saga! Att det går att lära barnen ordning fast de är fler och fast båda två är heltidsarbetande. Tror också att det handlar om att kommunicera mycket kring det och lära ordning vid tidigt ålder – det gjorde vi också. Och väldigt bra regel att inte lämna något till den andre nästa dag. Tack för att du delade med dig av allt detta!
För ett tag sedan köpte jag varsin liten fin tvättkorg till barnen som de har på sina rum. Och sedan dess har de själva lagt tvätten däri istället för på golvet. ☺
Så kul att något så enkelt kan funka så bra!